Namn enligt reg.bevis: Jappegårdens Hula Hop

Uppfödare: Jappegårdens kennel, Inga-Lill och Per-Inge Orremark, Rimbo 

Meriter       Utställning: 1a, Hp
                Lydnad: Tävlat elitklass
                Bruks: Uppflyttad ur appellklass spår, tävlat lägre spår
                Genomförd Mentalbeskrivning
                Agility: Tävlat Hoppklass 3 & Agilityklass 3 i cirka 5 år
                Klubbmästare i agility, Holmsund brukshundklubb 2002 & 2004
                Distriktsmästare i agility, ÖND 2005 & 2006
                Årets agilityhund, Holmsund brukshundklubb 2005                    

Rallylydnad: Godkänt resultat i nybörjarklass
 
Beatriz var redan från början en helt annan typ av individ än vad den lugna Znurran som jag redan hade hemma någonsin varit. Med Beatriz blev det bus varje dag! Hon blev totalt rumsren på någon vecka men å andra sidan så tuggade hon sönder bläckpennor på löpande band (ingen förstod var hon hittade alla!) varav följden blev bläckfläckar lite varstans på parketten. På dagarna drog hon sig fram i kopplet med dagmatten så tanten som var dagmatte fick helt utnötta handskar… Ungefär samtidigt som vi skaffade Beatriz så tog vi hand om en kattunge, vilket betydde att Beatriz och katten växte upp tillsammans. Katten blev hundlik och hunden blev kattlik och de busade hejvilt hela kvällarna och trivdes enormt bra tillsammans. Stackars Znurran hade svårt att uppfostra vilddjuren… Båda hundarna följde med till stallet (hade häst på den tiden) och var helt orädda för hästarna och följde med när jag for ut och red – åkandes på hästryggen om det var för trafikerade vägar eller för djup snö.

Det börjar med kurs och slutar med... ?
Med Znurran hade jag gått en allmänlydnadskurs på brukshundklubben bara för att ”göra nåt” och när jag nu hade valp så blev det självklart att gå en allmänlydnadskurs med valpen. Beatriz hade redan visat att hon tyckte att det var jätteroligt att jobba och lära sig saker samt att hon hade en stor motor och sökte naturligt kontakt med mig. Eftersom Beatriz tyckte att allt var roligt så tyckte jag också det och efter allmänlydnadskursen blev det en fortsättningskurs och sedan var vi fast… :)
Jag var mycket intresserad av att börja med agility så det började vi träna och vi började även träna tävlingslydnad. Samtidigt som jag tränade hunden så utbildade jag mig själv, så jag och Beatriz har i stort sett lärt oss allt tillsammans. Tacksamt då att ha en sådan arbetsglad hund! Det var mycket tack vare (eller på grund av) energin hos Beatriz som vi aktiverat oss så mycket. Om jag inte aktiverade henne mentalt och fysiskt då hon var yngre så fick hon en väldig överskottsenergi som gick ut åt alla möjliga håll. Det gick till och med så långt att jag började ta dagliga joggingrundor med henne för att trötta ut henne. Och jag som aldrig tidigare joggat!
Utställningskarriären gick väl sisådär. På första utställningen som var en valputställning så blev hon faktiskt BIS, men sen gick det dalande neråt. Mycket beroende på att Beatriz kom underfund med att petande domare inte var det bästa hon visste. Sen växte hon också till sig och blev en ganska rejäl dam med mer rektangulära än kvadratiska proportioner. Men det finns ju så mycket annat än utställningar!
Lydnad
När Beatriz var ett år och fem månader gammal tävlade vi i lydnadsklass 1 för första gången och var 7,5 poäng från ett förstapris. Men ett förstapris fick vi två månader senare. När Beatriz var två och ett halvt år fick hon sitt förstapris i lydnadsklass 2 och sedan dröjde det till 2004 innan vi fick förstapris i lydnadsklass 3. 2006 började vi tävla i elitklass. Men vi har tävlat ganska sparsamt i lydnadsklasserna. Det var agilitytävlingarna som tog upp de flesta tävlingsdagarna.
        
Agility
När Beatriz var två år ganska exakt så började vi tävla agility. Eftersom det gick ganska bra så fastnade jag genast i ”agilityträsket” och började åka på en del tävlingar. Sin första ”pinne” fick Beatriz då hon var två år och fyra månader och den fick hon i Kumla – drygt 70 mil hemifrån. Tre månader senare var hon uppflyttad till klass två i både agilityklass och hoppklass. I juni året därpå var hon uppflyttad till klass tre i båda klasserna, det vill säga i juni 2003.
      
Bruksgrenar
Vi har även provat på lite olika bruksgrenar och när jag började fundera på att tävla i någon bruksgren så tyckte jag att vi kunde prova att gå ett MH (Mentalbeskrivning Hund). Mest tyckte jag nog att det skulle vara spännande att gå ett MH, Beatriz var ju född så att hon egentligen inte var tvungen att ha MH för att tävla… Det gick väl sisådär, men testledaren tyckte att Beatriz hade bäst kamp (med trasa) på hela dagen! ;)
Vi gick en hel veckas läger med rapport på schemat på Tåmeveckan tillsammans med en klubbkamrat efter att ha tränat lite hemma innan. Beatriz som älskar mat och att springa mest av allt i världen tyckte att det var en himla rolig sysselsättning och hade gärna fortsatt med den sporten. Träningen gick ju ut på att springa allt man kunde mellan två personer som matade en med leverpastej och korv… Tyvärr måste man ju vara minst två då man tränar och gärna fler ekipage så det blev svårt att få till träningstillfällen och nu var det ganska länge sedan vi tränade rapport.
Sedan gick vi spårkurs och började spåra en del. På tredje försöket fick vi uppflyttningspoäng i appellklass. Framförallt var det nog våra tävlingsnerver i samband med extremt väder som tog emot...
Vi har startat i lägre klass spår en gång och fick okej poäng på lydnaden, men tyvärr så gick inte spåret lika bra. Spåret var lagt på plöjt hygge i gassande solsken så det var inte riktigt ultimat för oss. Jag hade planerat att göra ett nytt försök i lägre klass och vi har spårat ganska mycket, periodvis en gång i veckan, men Beatriz blev äldre och tiden sprang iväg så det blev aldrig något fler försök.
Vi har också gått sökkurs tillsammans. Kanske mest för att jag ville lära mig lite mer om hur det går till. Det var också en otroligt rolig sysselsättning enligt Beatriz. Vi kom så långt att hon sprang ut, tog sin rulle vid figuranten, sprang tillbaka och sen påvisade. Men några snygga sökslag hann vi inte lära oss. Tyvärr förutsätter även den sporten att man har några att träna med och det var svårt att få tid till gemensamma träningstillfällen. Vi ville heller inte ha en halvmeter högt blåbärsris (blir svåröverskådligt för en 30 cm hög hund) i våra sökrutor, vilket är rätt vanligt i de norrländska skogarna…
 

Freestyle
Den annan sport vi lärde oss tillsammans var freestyle. Inte så mycket spring men ändå väldigt roligt tyckte Beatriz som gillade att använda huvudet och göra mycket tricks. Det svåra var att få henne att låta bli att göra en massa tricks som hon inte skulle göra just då. Vi uppfyllde vårt mål att genomföra en tävling i april 2007 på "Lilla Stockholm". Tyvärr hade vi båda lite mycket tävlingsnerver utanpå och poängen slutade på 2,5 poäng från uppflyttningspoäng. Då tävlingarna är få i Norrland och tiden behövdes till annan träning så la vi i stort sett ner freestyleträningen efter det tyvärr.
Har även tränat...
Bevakning
Servicehundsmoment
Och började hösten 2009 träna Rallylydnad som hon sedan också tävlade i två gånger. En gång innan sporten var officiell och en gång då sporten var officiell.
Personlighet
För övrigt så var Beatriz en väldigt färgstark personlighet. Hon tänkte mycket och kunde inte låta bli att berätta vad hon tänkte vilket betydde att det blev mycket morrande, ylande och gnällande läten. Personer som gillades av Beatriz välkomnades in i vårt hem med ett välkomstyl och när det började närma sig matdags så var det ett väldigt gnällande hemma hos oss. Om hon såg någon hon ogillade eller luktade på någon person som hade en hund som hon ogillade så kunde hon inte låta bli att morra. Men hon var inte elak, hon bara uttryckte sina känslor! Nummer ett i hennes värld var mat och nummer två var matte. Hon skulle aldrig i livet välja ha valt att följa en annan person än matte någonstans – om dom inte hade korv förstås! :) Men det var väldigt tacksamt att träna med en hund som jobbade så bra för godis, så det var inget jag såg som negativt. 
Hon var dock inte helt lätt att tävla med. Eftersom hon tänkte så mycket så tog tänkandet lätt överhanden. Hon gillade t.ex. inte när det var för varmt, för blött eller för kallt väder. Och sen hade hon ganska knepiga hormonperioder där hon kunde vara väldigt låg i sitt humör. Det krävdes med andra ord bra dagar för att vi skulle kunna göra ett bra jobb så det gällde att det fanns tävlingar att delta i på dom dagarna! :) 
När vi tog det lugnt och satt i TV-soffan så var hon en riktig mysis som gärna ville ligga och sova mot min hals. Hon hade inga som helst problem att koppla av inomhus.
Jag kunde inte ha fått en bättre hund än Beatriz, utan henne hade jag inte befunnit mig där jag är nu, totalt fast i hundträsket... ;)